Thursday, September 13, 2012

Den nyupptäckta markattan

Wikipedia är inget nyhetsmedium, men uppslagsverket är fascinerande snabbt att förmedla verkligt intressanta nyheter. Historien om markattearten  Lesula talar sitt tydliga språk om fri information. Igår, onsdagen den 12 september 2012, publicerade ett amerikanskt forskarteam en artikel under fri licens (Creative Commons) i Public_Library_of_Science om upptäckten av en ny primat i Afrika, den andra upptäckten av en ny afrikansk apa sedan 1984.


Lesulahanne. Foto: John A. Hart, CC-BY-2.5 

Nyheten gick naturligtvis ut via TT på kvällen, men inte nog med det. Klockan halv tolv på kväkken svensk tid fanns en kort artikel om Lesulan publicerad på engelska Wikipedia, kompletterad med bild och en länk till forskarnas artikel i PLoS. Flertalet wikipedianer i Europa sov då, men i dag på morgonen började saker hända och artiklar på andra språk strömma in::

Kl 08:00 Polska
08:50 Japanska
10:48 Tyska
12:15 Tjeckiska
12:44 Italienska
12:59 Svenska
13:51 Katalanska
15:40 Portugisiska
16:50 Spanska
19:20 Franska

Några av artiklarna är ännu inte så bra, till exempel den engelska. Artiklarna på tyska och svenska står sig bra, de är också de enda som redan från början är mer omfattande än 4.000 tecken. Men den verkliga poängen ligger inte i den enskilda Wikipediaartikelns kvalitet den första dagen, utan att den intesserade läsaren i varje artikel har källhänvisning till PLoS-artikeln, som bara är en klick bört från Wikipediaartikeln.

Och artiklar inom ett dygn på elva språk är inte så illa. Är man inte nöjd med artikeln på ett språk, går det bra att växla till ett annat.

Sunday, August 17, 2008

Når di e böst ude (i Trelleborg)

Böst , som i "böst väder" heter Fred Åbergs folkkära skulptur på gågatan Algatan, vid korsningen med Corfitz Beck-Friisgatan i centrala Trelleborg. Böst är en nutida pendang till Bror Marklunds likaså väderkommenterande Gestalt i storm från 1964 utanför stadens färjeterminal.

Når di e böst ude
heter en samling berättelser på dialekt från Österlen av Birgit Lindström, och "böst" (med långt ö) verkar idag vara ett mest skånskt och sydsmåländskt ord för ond, dålig, stygg. Mest använt antagligen om uselt väder ("Idag e de böst, men det lenar nok mot kvällen"), men kan också användas som en icke önskvärd egenskap ("de vá inn bös glytt, en redi illbatting").

Johan Ernst Riedtz tar i sitt Svenskt dialektlexikon från 1864 bara upp en betydelsevariant som (småländskt) dialektord, nämligen "vild, som far oförväget fram". Bös i betydelsen "elak, ond, stygg" betecknar han som ett riksspråksord, härstammande från tyskans "böse".

Journalisten Bosse Nilsson kastade ut frågan om vad ordet "böst" betyder i Helsingborgs Dagblad i december 2005. Dåligt väder och storäxt karl var de vanligaste svaren. En läsare menade att det exakt beskriver den västkustskånska vintern: mellan noll och tre plusgrader samt regn från sidan.

Både Fritiof Nilsson Piraten ("allt tecknade till böst väder") och Vilhelm Moberg har nyttjat ordet böst, Moberg som bösta, banka på dörren. Men susning.nu har under skånska ord en fras med sannolikt bös-rekord: "han va en bös böst, han gick böst, snackade böst och åd böst, rättijenom bös va han".


Detta var litet prat, inspirerat av ett soligt, vindstilla och varmt augustibesök på Sveriges Riviera, med palmer utmed gatan och gingkoträd utmed Nygatan!


Wednesday, April 16, 2008

When in Glasgow.....



.... you should not miss to have a breakfast or an afternoon meal at The Willow Tearooms. Glasgow takes good care of its Charles Rennie Mackintosh heritage, and there are some of his buildings to pay a visit to. But arguably The Willow Tearooms place is the most charming one. Both the house and its interior design is by Mackintosh. And there are bonuses: it´s small and fast to fashion, and you may be seated and have something decent for your stomach at a reasonable price. You enter the place via the entrance to Henderson, the Jewellers.

I did so at a visit to Scotland in the end of March. You will find The Willow Tea Rooms at 217 Sauchihall Street, a major pedestrian street. For further information, visit this webpage.

Not many quarters away you will find Mackintosh´s Glasgow School of Art:

Monday, April 14, 2008

Transfetter och andra fetter i livsmedel

Transfetter är industriellt framställda delvis härdade fettsyror och emulsioner, som under senare år krupit in i diverse livsmedel. Efterhand framkommer den ena studien efter den andra som pekar på alvarliga hälsorisker. Oavsett hur farliga de slutligen kommer att visa sig vara, är transfetter onödiga. Det går utan problem att framställa mat dem förutan, liksom man länge tidigare gjort.

Danmark har trotsat EU och infört en restriktiv lag, och denna har också fått en positiv effekt i Sverige. På www.konsumentsamverkan.se finns listor över svensktillverkade produkter med dess innehåll av farliga eller diskutabla fetter.

Men ökad integrering innebär att allt fler icke-transfettdeklarerade produkter säljs i svenska butiker. Därför är Ilija Batljans (Nynäshamns kommunstyrelses ordförande) nyligen startade namninsamling med krav på Europeiska Kommissionen att agera i frågan värt att stödja. Gå in på Nynäshamns kommuns hemsida och skriv under!

Som intresseorganisationen Sveriges Konsumenter påpekar finns det av allt att döma ett större generellt fettproblem i den industriellt processade maten än transfettproblemet, men det är ändå en god början för en medborgaraktion!

Change the EU law on trans fats in food!

The Swedish authorities as well as the European Commission are lax on the issue of trans fatty acids in food. Such industrially manufactured satuarated fatty acids, used in industrially produced alimentation products (cookies, potato chips, sweets etc) are highly suspects for causing serious heart problems. Little by little research is building up evidence against this artificial - and for food production unnecessary - satuarated fat, even though government authorites like the Swedish Food Administration deny the risk and take the position of the food industry rather than that of the consumers.

Why they do not act already on the present level of knowledge is difficult to understand. Humankind has lived for long time without trans fats, and even long since food was started to be produced industrially, and all this food can continue to be produced without problems with no trans fats. Such fats should be used for making shoe cream and the like, but that should be the end of it. There is no reason to wait until, as seems reasonable to believe today, it will be proved without any doubt that trans fats have killed some tens of thousands of Europeans (supposedly fewer Americans, as restrictions and food declaration demands on trans fats are more severe over there).

However, Swedes are comparatively lucky in this respect. Not because the Swedish Government is agile, but because the Danish Government has dared to obstruct the EU rules and has enforced a law demanding a ceiling on the amount of trans fats in food. This has had some effect on Swedish food producers and outlets as well. E.g. MacDonalds could not in the long run continue to have higher trans fats use in its Swedish restaurants than in its Danish ones across the Oresund straits, after the discrepancy had been exposed in media.

Personally I think one should go further. Why take a risk such as this one without any matching upstream benefit? I nyself boycott bakeries and chips and the like which do not declare it trans fat content, and rarely buy anything that has a level above 0 %. So Swedish biscuits are not for me, and there is no problem with that as long as you can buy e.g. Italian almond biscuits from Dolcezze Sapori (no trans fats, and as well no preservatives.

Anyway, the trans fat issue has to be solved more systematically by lobbying on the European level, as well against the individual national governments.

One week ago an European initiative was launched by a Swedish Mayor. He started a sign-in campaign with the aim is to raise one million signatures in order to make the European Union act against trans fats in foods.

There are two demands by the Ilija Batljan-initiated campaign:

1. As of June 1, 2009, Trans Fat must be listed on food labels, on a separate line immediately under the line for the declaration of saturated fatty acids.
2. As of June 1, 2009, the content of trans fatty acids in the oils and fats, including emulsions with fat as the continuous phase (including all C14 to C22 trans isomers but excluding naturally occurring content of trans fatty acids in animal fats), which, either alone or as part of processed foods, a re intended for human consumption or must be assumed to be intended for human consumption shall not exceed 2 grams per 100 grams of oil or fat.

So why not take the chance to visit the web page of the Town of Nynäshamn(www.nynashamn.se/transfat and sign in? And in the mean time, before the governments and the EC bureaucracy have made up their minds, act where it hurts fastest for the greedy food manufacturers and stop buying risky food products!

Thursday, January 17, 2008

Sunday, August 26, 2007

Barbro Osher, Björn Carlsson och andra nya mecenater


"Mecenat räddar Sveriges Allmänna Konstförenings årsbok" lyder en rubrik i gårdagens tidning. Mecenatrubriker är inte så vanliga idag. Ekonomin ökar snabbt i landet och förmögenhetsskillnaderna än mer. Stora nya privatfömögenhetr byggs idag upp inom handel och nya dynamiska teknikområden som IT, och framför allt som det varit länge i USA, inom finanssektorn. Men donationsmedlen flödar inte direkt.

Annorlunda var det vid förra sekelskiftet. Då nybildades också förmögenheter i enastående takt, men mycket av dessa medel recirkulerades för allmännyttiga ändamål. Industriföretagaren Alfred Nobel var långt ifrån ensam. I Göteborg vimlar det av det av institutioner som i sina namn vittnar om donationskällor: Chalmers Tekniska Högskola, Huitfeldtska Gymnasiet, Röhska konstmuseet, m fl, och Pontus Fürstenbergs konstsamling får fortfarande anses vara huvudattraktionen i Göteborgs Konstmuseum. Stockholm fick också några mecenater sina namn om inte inristade i sten så i alla fall murade i tegel, som med Thielska Galleriet på Djurgården och Sachska Barnsjukhuset på Södermalm.

Men under en lång tid har det varit lågkonjunktur i givarbranschen. Aldrig helt tomt i penningbössan förstås, det vittnar t ex Sjöräddningssällskapets verksamhet om. Den är privatfinansierad, och investeringarna i nya båtar är beroende av enskildas (och företags) penningbidrag. Givarna får privilegiet att namnge fartygen. I flottan flyter många med kända efternamn som Amalia Wallenberg, Signe respektive Mignon Wallenius, Gad Rausing, Mats Kleberg och Margit Engellau, men framför allt en mängd farkoster med för allmänheten okända donatorsnamn. Och alla som skänkt pengar har ju inte heller sina egna eller släktingars namn på fartygen. Somliga donatorer är helt anonyma, som den person som för ett par år sedan betalt införskaffandet av en av SSRS:s verkliga bjässar, den 20 meter långa 30-tonnaren Rescue Christer Björn med bas på räddningsstationen på Dalarö i Stockholms södra skärgård.

Fråga är om detta är på väg att vända. Att mecenatkonjunkturen i USA är glödhet det vet vi. Där är inte bara Bill och Melinda Gates och Warren Buffett, utan mängder av IT-företagare och Wall Street-finansmän som har fått mer pengar än de nånsin kan göra av med för egen del. Och mönstret från USA brukar ju så gott som alltid slå in i Sverige med något eller två decenniers fördröjning.

Sjöräddningsdonationerna fortsätter. För inte länge sedan kunde Dalarö sätta en båt i drift, denna gång en med Paul Lederhausens namn. Men sådant är ju ändå småpotatis jämfört med nybildade amerikanska välgörenhetsstiftelser. Ett uppmuntrande tecken för knappt två år sedan var Björn Carlsson som donerade 500 MSEK till en nybildad stiftelse med anknytning till Vetenskapsakademien, Baltic Sea 2020. Stiftelsen avses dela ut sitt kapital under 10-12 år på olika vetenskapliga verksamheter i och utanför Sverige vilka har till syfte att förbättra miljösituationen i Östersjön. Men att dela ut pengar är inte alltid lika lätt som man kan tro. Ny Teknik avslöjade i juni i år att kapitalet inte bara står kvar, det har ökat till 648 MSEK eftersom stiftelsen egntligen inte kommit igång med någon verksamhet ännu.

Bonniers Konsthall, som öppnades i september 2006, tillhör också den högsta klassen av senare års privata donationer. Det är inrymd i en avancerad ostkupa till glashus i anslutning till Bonnier-koncernens huvudkontor på Torsgatan i Stockholm, ritad av Johan Celsing Arkitektkontor. Konsthallen bekostas av en stiftelse som grundades 1985 av Jeanette Bonnier.

Barbro Oshers donation till SAK:S årsskrift är i sig inte liten, 500.000 SEK, men blygsam i förhållande till annat som samma mecenat har gjort under senare år. För två år sedan invigdes på Karoliska Institutet ett centrum för integrativ medicin (dvs i praktiken användning av alternativmedicin i den vanliga vården), baserad på en donation på 43 MSEK. Och förra året fick Grafikens Hus i Mariefred 2,3 MSEK för en treårigt konstnärsutbytesprogram med instititioner i USA. Nyheterna verkar dugga allt tätare: i år har hon stött festivalsverksamheten Opera på Skäret, en komplettering till tidigare bidrag till Dalhalla.

Vem är då denna Barbro Osher? Jo, hon är verkligen en filantropisk brygga mellan USA och Sverige. Hon ör bosatt i USA sedan 25 år och var förra året tillsammans med sin man Bernard Osher den tredje största donatorn i USA (och därmed sannolikt världen) enligt den amerikanska tidskriften Slate. Först kom Warren Buffett, sedan Herbert och Marion Sandler och sedan på tredje plats Barbro och Bernhard Osher med 23 miljoner US dollar till Bernard Osher Foundation. Förutom denna, som leds av Barbro Osher, finns också en syskonstiftelse i Barbro Osher Pro Suecia Foundation som alltså ligger bakom senare års largesse i Sverige. Hon är i vardagslag svensk generalkonsul i San Francisco och utger också en tvåveckorstidning för svensk-amerikaner, "Vestkusten".

Den bästa publicerade intervjuen med henne verkar vara den i Dagens Nyheter för två år sedan Det framgår att hon tillbringar en del tid sommartid på Ingarö.

Bilden i ingressen? Jo den är en illustration till en fin förhållandevis ganska nutida donation. Statyn heter "Vilande Diana", eller på franska "Diane appuyée sur un cerf" och är något så märkligt som en avgjutning av ett under andra världskriget förvunnet original av en 1500-tals staty av en berömd fransk skulptör, Jean Goujon. Den andra av de i Stockholm gjutna kopiorna finns i Musée de Louvre, så att det är något ganska unikt som står vid gångstigen utmed Djurgårdsbrunnsviken i Nobelparken i Stockholm. Donatorn är Axel Hirsch, socialpolitiker, folkbildare och konstmecenat i Stockholm. Skulpturen sattes upp några få år innan Hirsch dog 1967 vid 88 års ålder.